Jag var sen till jobbet. Åkte tåg. Gamla vagnar, slamrade, motorerna dånade. Såg en man några säten bort. Han satt med sin rödbrusiga nacke och drack en kopparbärs. Not a care in the world.
Ni har sett dem: offentliga svepare. Skamsna över sin kallelse dricker de ölen eller vinet med små, försiktiga rörelser. Vaksamma blickar som de kastar omkring sig. De hade inte ens behövt någon alkohol, folk hade ändå trott att det var just det de hade.
Inte den här. Han drack den som en stolt svepare. Kunde ha suttit på en bar en fredagkväll. Istället satt han på tunnelbanan klockan tio en måndag morgon. Zero amounts of fuck given. Inte ens nån trött vakt hade vågat säga till.
Han klev av några stationer före mig. När det sedan blev min tur, gick jag mot dörren och där han suttit. Då slog genast en syrlig doft mot mig. Ja, det var öl. Blött mellan sätena. Han hade spillt.
Ni vet vad de säger att främlingar är: svepare som inte mötts än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar