Johan ringde mig en dag när han bodde i Luleå. Det var en uppjagad Johan som ringde den dagen, och med den historian han skildrade förstod jag att han inte kunde vara annat. Han hade kommit hem till sin lägenhet på örnäset, dit sedermera Samuel flyttade. Samtidigt som han öppnade dörren hade han hört någon i köket. Steg.
"Hallå? Är det nån där?" ropade han. Han kikade in men det var tomt. På golvet låg dock ett ägg. Johan blev rädd ända ner i galoscherna. Han märkte att det var blött på golvet också. Det var då han plockade fram sin gamla nokia och ringde mig.
"H-hallå..?" sa jag, undrande varför han ringde till mig när det finns sms.
"Tjenare" sa han "vad gör du?"
"Nja inte gör jag väl just nå, du då?"
"Nja kom hem just"
"Mjaha"
Sen berättade han om ägget och ljuden han hört när han kommit hem. Anledningen att han ringde var för att vi skulle och fika på condis i stan. Vi avtalade tid och lade på. Klockan 14 skulle vi ses där så jag väntade där en timme till Johan kom vid 15. Han hade en ny skjorta på sig. En tjuga på röda korset hade den jäveln gått lös på. Den såg ungefär ut som Samuel en söndagmorgon, trött, sliten, sjuk och bakis. Inte ens Kevins phostoshopfärdigheter kunde rädda den gamla trasan.
Lika som bär?
Johan tog en slät kopp kaffe och åt potatis som han hade med sig i en glassburk. På den tiden hade han ofta med sig diverse livsmedel i gamla glassburkar etc. En gång var det potatis, en annan kunde det vara linser och en tredje kunde man inte ens komma med en vettig gissning om vad det var.
"Jo" sa han "jag kom hem där då, så hörde jag nån i köket! 100% jag lovar alltså!"
"Äsch nu har du ätit för mycket potatis igen, du måste hört fel?"
Närå. Han var bombis, någon hade stökat runt i köket hans.
Det kom sig så att vi vandrade hem till honom. Han hade lämnat ägget på golvet, och jag ville se det. Inte för att det bevisade något. Vi knallade över malmuddsviadukten. Mopedister och cyklister körde förbi. Vi mötte folk som drack bärs och stämningen var god. Men Johan var ängslig. Han hade tidigare bott i en lägenhet ute på hertsön där det spökade, sa han.
Vi kom fram till örnäset och hans lägenhet. Mycket riktigt låg ägget kvar där.
"Det bevisar ju inget i och för sig" sa jag, men varför skulle jag ens tro att han iscensatt hela spektaklet, det verkade ju inte rimligt. Det kanske kan verka mystiskt att han inte hade plockat upp ägget än för dig som läser, men en gång till exempel lämnade han en kattspya på golvet i 3 månader. Nå, jag visste varken ut eller in, allt var mycket mystiskt, men jag trodde nog att han hade glömt stänga kylskåpet när han for, ägget åkte i backen av vindraget från dörren, och så var det inte mer med det. Grejer i kylen hade börjat smälta eller något, för att förklara vattenfläckarna på golvet han hade sett. Vi sa hejdå och jag började knalla hemåt.
Ute hade det börjat regna och storma. Det gjorde inte mig något, jag gillar regn. Mörkt var det också, då detta utspelade sig på hösten. Regnet öste ner över mig och jag blev snart dyngsur. Det mulnade på ännu mer och snart kom den första blixten. Det var något underligt med det här ovädret. Det kom så plötsligt, när vi gick in hade det ju varit sol och klart tror jag? Det regnade då inte i alla fall? Det blev nästan kolsvart ute, men man såg rätt bra ändå för blixtarna bytte verkligen av varandra. Jag blev lite rädd, jag hade aldrig sett ett så mäktigt åskoväder förut. Jag beslöt mig för att skynda tillbaka till Johan och ta skydd till det värsta dragit förbi. Jag joggade tillbaka mot Johan, in i trapphuset, två trappor upp, plingade på. Inget svar. Jag provade igen. Inget. Jag kände på handtaget. Öppet.
"Hallå?" Inget svar. Jag gick in, provade ropa igen, ingenting. Jag la märke till att ägget var borta dock. Han hade tagit upp det, nytt rekord för honom tänkte jag. jag tänkte att jag skulle kika om något hade smält i kylen, bara för att bekräfta min teori om vattenfläckarna. Jag gick fram till kylskåpet, vilket jag inte skulle ha gjort, för nu råkade jag blöta ner hans köksgolv igen, dyngsur som jag var. Jag öppnade kylen, äggkartongen låg öppen. Men... det var ju sex ägg där i? Den var ju full? Jag tog upp äggen, ett efter ett, för att se om ett bara var skal eller vad? Tittade på alla, inget var trasigt. När jag höll det sista i handen hörde jag dörren öppnas. Jag råkade tappa ägget. Nu kommer Johan inte bli nådig, tänkte jag. Jag visste inte vem det var, säkert någon av hans jobbiga bekanta, så jag sprang och gömde mig runt hörnet i köket, där bordet stod.
"Hallå? Är det nån där?" hörde jag Johans röst. Plötsligt kände jag hur det vibrerade i fickan. Mobilen. Johan ringde till mig. Allt det här började kännas så bekant.
"H-hallå...?"
"Tjenare" sa han "vad gör du?"
Jag gick fram runt hörnet och han blev chockad.
"Är det du som vällt ut ägget på golvet?" frågade han.
"Jo, visst är det sjukt, det här är ju precis som förut?!?" sa jag
"Vadå som förut? Vad har du gjort med ägget??"
"Jamen du kommer in och upptäcker blöta fläckar och ett ägg på ditt köksgolv, precis som tidigare idag?! Minns du inte?!?"
Ja, självklart mindes han ju inte något av det, jag försökte förklara för honom att jag måste ju ha åkt tillbaka i tiden, men nej det var bara att städa upp. Classic Johan.
Målade ägg, såhär i påsktider
Glad påsk önskar Herr Banan å Svepismens vägnar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar