Torsten

Torsten hade blivit skeppsbruten. I två jävla år satt han på en öde ö. Man kan lätt romantisera bilden av att vara skeppsbruten på en öde ö, man måste lära sig bygga skydd mot väder och vind, kanske gillra fällor för djur och mat, lära sig vad som går att äta från växtriket etc. Man kan lätt tro att skepsbrottet skulle leda till någon slags upplysthet i sinnet, man finner sig själv där på ön. Men inte Torsten. När de hittade honom hade han inte ens byggt ett skydd. Han låg utmärglad och svag på stranden, där han hade bott i två år.
“Hallå boys” sa han till sjömännen som hittade honom. Helt jävla förstörd, ena foten i graven.
Väl hemma i sin etta i Tullinge började han supa som ett jävla djur. Han hade saknat det så mycket sa han. Han söp varje dag, och han var galen. Dom hitta han där i hans etta i Tullinge, med en flaska calvert i handen. Det var tydligen ett helvete att få loss den där flaskan. Rigor mortis kallas det.
Jag tror inte Torsten nånsin lämnade den där ön. En gång åkte jag förbi där. Det var kväll och mörkt, en kylig vind blåste i mitt ansikte där jag stod på däck och rökte en cigarett. Jag blickade ut över havet, in mot ön. Om jag inte såg han då, Torsten, ligga där på stranden. Med en flaska calvert i handen skålade han mot mitt håll.
Skål Torsten. Skål för fan.

Just Give Me A Reason

Jag satt i farfars gamla röda Ford, med far vid ratten. På väg till farmor, för att dumpa av en massa skrot i hennes förrådd. Solen kom och gick bakom molnen, ungefär lika sporadiskt som folk stjäl cyklar på Örnäset. Är ni nu inte förtrogna med brottsstatistiken här i Luleå, så kan jag säga att det är en stadig, men ryckig verksamhet. Pappa hade slagit på RIX FM, och jag förväntade mig en stadig ström av andefattiga låtar. Blandat med hetsiga, sönder mixade jinglar. Då det plötsligt hände! Alecia Beth Moore, även kallade Pink, och Nate Ruess låt “Just Give Me A Reason” började ljuda i mina öron. Jag förstod direkt att något var på väg att hända, en ny checkpoint, fogades in i mitt liv.

https://www.youtube.com/watch?v=OpQFFLBMEPI <-Länk till låten

Låten placerade sig (lika snabbt som Johan H F slukar en Corona), och dessutom med en beslutsamhet, och övertygande duns. Längst ner i den sjunkande högen av “super-svindlande-absurt-dåliga-låtar”. Där den skvalpar runt med Takidas diskografi. Om det nu går att skönja bakom det lager av schlagerartister, som får åka bussfil rakt ner i djupet. Just Give Me A Reason, ett sådant monster till skapelse. Att man undrar om Dr Frankensteins förskräckelse får anses som mild. Jämnfört med vad Nate Och Pinks borde känna.

“Right from the start

You Were a Thief

You stole my heart

And I your willing victim”

Fyra enkla rader, några stampiga ackord på pianot, och låten vevar igång. Jeff Bhasker som har producerat låten, har lyckats med bedriften att få låten så intetsägande. Att man nästan frågar sig själv, om låten överhuvudtaget finns? Vilket mitt sinne, och öron plågsamt ger tillkänna. När man plötsligt tror att låten nått så långt ner det bara går. Är det plötsligt dags för Nate Ruess att ge sig tillkänna, och fallets velocitet ökar så dramatiskt. Att man för en kort stund får en sådan svindel, att man är tvungen att uppsöka närmaste sittplats.

“I'm sorry I don't understand

Where all of this is coming from

I thought that we were fine

Your head is running wild again

My dear we still have everythin'

And it's all in your mind”

Låten känns så jävla platt, och framforcerad för att skapa pengar, berömmelse, och ja.. ha lite kul också. Att man undrar om låten alls kan framana några känslor, förutom ilska och irritation. Förresten undrar jag om Nate har lämnat ett hemligt meddelande, i sina två första rader. Som är tänkt att applicera på hela låten. För jag förstår inte heller vars den här låten kom ifrån. I nästa inlägg kanske jag gräver mig djupare ner i låten, eller mejslar ut en mer ingående förklaring till varför låten är så dålig.

Samuel “Svep-News” Malm stämplar ut.

Entropi, eller varför Johnny är ett svin

Alla system i universum söker finna det tillstånd som kräver lägst energi utifrån dess egenskaper. Säg att du staplar ett gäng studsbollar mot väggen, och håller dem på plats. Så fort du släpper bollarna och lämnar dem ifred kommer de att hoppa iväg, därför att den externa kraften (du) har försvunnit. Efter att den kinetiska energin har omvandlats till värme och what have you kommer de att sakta ner, för att slutligen lägga sig stilla på olika platser i rummet. Varje boll befinner sig nu i ett tillstånd som efter dess egenskaper kräver så lite energi som möjligt. Allt är stilla, stabilt och fridfullt. Bollarna har nu hög entropi.

Men då kommer Johnny där och klampar in, sparkar till en boll och knäcker en bärs. Han sveper bärsen, knycklar ihop burken och knäcker en till. Risingsbo från willys, han hann inte på bolaget idag. Han suger i sig bärs efter bärs, vansinnet vet ingen hejd. Johnny applicerar mycket energi på sin ölkonsumtion, kombinationen Johnny+öl har väldigt låg entropi. Naturen strävar efter hög entropi, och därför kan vi vetenskapligt bevisa att Johnny, ja han är ett svin. Titta inte på mig, det var naturen som sa det.

Stig och Håkan lagar mat

Reserapport från forna Jugoslavien

Forna Jugoslavien.

Som ni läsare vet har Sebastian skickat undertecknad till forna Jugoslavien, med endast en karta och ett påbud om att hitta nån svamp. Han sa att Sergej skulle ha vidare instruktioner. Jag gick ut från flygplatsen och mötte den där Sergej. Några instruktioner hade han inte. Inga som jag väntat mig i alla fall. Allt han hade var krav på pengar som Sebbe inte betalat. Så jag fick punga ut och sen stod jag där ensam med min karta.

Jag är en driftig person och räknade ut att om Sebbe ville ha svamp måste det vara någon alldeles speciell svamp, som säkerligen den lokale bartendern hade koll på. Bartendern, tänker ni, varför skulle han det? Fråga inte så mycket, säger jag. Jag satte mig i en taxi.

- Mister, show me the best pub in town!

Han visste precis vad jag menade och tog mig till en bar där de sålde Corona, fem kronor flaskan. Jag satt där och drack och funderade på att kanske aldrig återvända hem. Vred på min karta. Sebbe hade ritat kryss.

Bartendern böjde sig över disken.

- Maybe you should not flash that around, sa han.

Jag frågade om han visste något om svampen. Och han sa att det där krysset inte markerade nån svamp. Men han kände en kille som kunde ta mig dit. Jag nickade och han ringde ett samtal. Jag ville verkligen veta vad det var Sebbe försökt säga mig. Bartendern lade på och sa "klockan fem imorgon bitti".

- What time do you close?

- Five.

Perfekt. Jag drack mer Corona. Dom hade lime också. Jag hatade att flyga och undrade seriöst om jag kanske aldrig skulle återvända hem. Det enda problemet var egentligen att stället var i princip tomt. Inga damer någonstans. Mycket snart var klockan fem utan att jag fattat hur det gått till. En bil sladdade in precis när jag vakten kastade ut mig. Jag raglade in i baksätet och trodde jag var hemma i Svinholm. Fattade inte vad killen snackade om, inte ett ord. Men han visste uppenbarligen vad han gjorde.

Jag somnade. När jag vaknade var det ljust. Vi var på en landsväg nånstans. Det började gå upp för mig att jag kanske skulle dö.

- How you feelin' ahhahah you look pale!

- Can you stop please!

Han bromsade in vid vägkanten. Jag ramlade ut och kräktes ett par gånger. Han kunde inte sluta skratta. Gav mig vatten. Jag såg mig omkring. Det var platt landskap åt alla håll. Vinden tjöt i mina öron. Vi måste åkt en bit. Det kunde knappast vara gratis.

- You can bill Sebastian, he's into the stock market. Got loads of money.

Han verkade gilla vad han hörde. Vi fortsatte. Efter en stund dök en bensinmack upp på höger sida. Vi svängde in där. Jag köpte några limpor cigg till Samuel, slapp han beställa över nätet. Han kanske hade slutat, tänkte jag, men då kunde han börja igen. Mannen i kassan hade en kortärmad grön skjorta. Slarvig bensinmack som sålde starköl.

- Do you want some beer? frågade jag min chaufför.

- Since I am driving I can only have five, svarade han.

- Alright.

Jag köpte en macka också. När vi for vidare satte jag mig i framsätet. Vi drack bärs tillsammans. Det var riktigt trevligt. Vi hade mycket gemensamt. Vi gillade alkohol, kvinnor och hockey. Tydligen outtömliga ämnen.

Det blev lite dimmigt för mig. Det växte upp en skog. Det var berg och grejer. Han stannade vid en skogsväg.

- You have to walk from here, sa han.

- Alright, sa jag. Nice meeting you. Say what's your name?

- Slava.

- Slava Truhkno?

- No. Slava.

Jag var ensam. Det var skönt. Jag gick på skogsvägen, fåglarna kvittrade inifrån träden. Och solen sken. Det var sommar nu. Redan. Jag hade fortfarande några öl kvar. Egentligen hade jag slutat röka men med trettio limpor i en påse är vi alla rökare. Så jag öppnade ett paket. Men jag hade ingen tändare.

Snart förtätades träden och vägen smalnade av och blev en stig. Mitt var det var mynnade stigen ut i en större väg som kom från ett helt annat håll. Jag smög ut och följde vägen. Snart kom jag till ett uppbrutet stängsel och en övergiven anläggning. Förmodligen från Sovjet-tiden. En kråka kraxade och jag började osökt tänka på Half-Life och blev rädd. Men jag hade en del öl i kroppen nu och fortsatte såklart.

Det verkade vara en övergiven anläggning.

Försiktigt närmade jag mig. Jag bestämde mig att ta en selfie.

En selfie.

Med viss tvekan tassade jag in på det mystiska området. Det var verkligen övergivet. Men nån hade tecknat märkliga symboler. Dom måste betyda något, tänkte jag. Det var definitionen av symboler.

Närmare och närmare...

Det var mycket otäckt.

Min öl var slut och jag längtade tillbaka till den där slarviga baren, eller till och med bilresan. Skallen snurrade och benen var tröga. Jag blev rädd när jag såg dom färgglada teckningarna. Det var omöjligt att inte tänka på Half-Life. Plötsligt hörde jag hundskall. Jag förbannade tyst Sebastian, må du lida av 1000 nyktra år.

Jag vacklade ut därifrån, rätt genom skogen. Tänk om det finns björnar. Jag stapplade vidare, för jag hörde hundskall igen. Det var bakom mig. Jag trodde allt var en fälla av nån som önskade driva med oss som vill tro, eller värre. Vi svepister har många högt uppsatta fiender.

Nu faller mörkret och ligger och trycker under en gran nånstans i det forna Jugoslaviens skogar. Utan öl och cigarretter. Men jag har min chromebook och den skriver jag det här med. Jag längtar verkligen tillbaka till Corona-baren. Fortsättning kanske följer. Förmodligen inte.

Det förbannade ägget

Angående Gyllenpistols möte med tidsresande, tänkte jag berätta om min resa i tiden.

Johan ringde mig en dag när han bodde i Luleå. Det var en uppjagad Johan som ringde den dagen, och med den historian han skildrade förstod jag att han inte kunde vara annat. Han hade kommit hem till sin lägenhet på örnäset, dit sedermera Samuel flyttade. Samtidigt som han öppnade dörren hade han hört någon i köket. Steg.
"Hallå? Är det nån där?" ropade han. Han kikade in men det var tomt. På golvet låg dock ett ägg. Johan blev rädd ända ner i galoscherna. Han märkte att det var blött på golvet också. Det var då han plockade fram sin gamla nokia och ringde mig.
"H-hallå..?" sa jag, undrande varför han ringde till mig när det finns sms.
"Tjenare" sa han "vad gör du?"
"Nja inte gör jag väl just nå, du då?"
"Nja kom hem just"
"Mjaha"
Sen berättade han om ägget och ljuden han hört när han kommit hem. Anledningen att han ringde var för att vi skulle och fika på condis i stan. Vi avtalade tid och lade på. Klockan 14 skulle vi ses där så jag väntade där en timme till Johan kom vid 15. Han hade en ny skjorta på sig. En tjuga på röda korset hade den jäveln gått lös på. Den såg ungefär ut som Samuel en söndagmorgon, trött, sliten, sjuk och bakis. Inte ens Kevins phostoshopfärdigheter kunde rädda den gamla trasan.

Lika som bär?

Johan tog en slät kopp kaffe och åt potatis som han hade med sig i en glassburk. På den tiden hade han ofta med sig diverse livsmedel i gamla glassburkar etc. En gång var det potatis, en annan kunde det vara linser och en tredje kunde man inte ens komma med en vettig gissning om vad det var.
"Jo" sa han "jag kom hem där då, så hörde jag nån i köket! 100% jag lovar alltså!"
"Äsch nu har du ätit för mycket potatis igen, du måste hört fel?"
Närå. Han var bombis, någon hade stökat runt i köket hans.

Det kom sig så att vi vandrade hem till honom. Han hade lämnat ägget på golvet, och jag ville se det. Inte för att det bevisade något. Vi knallade över malmuddsviadukten. Mopedister och cyklister körde förbi. Vi mötte folk som drack bärs och stämningen var god. Men Johan var ängslig. Han hade tidigare bott i en lägenhet ute på hertsön där det spökade, sa han.

Vi kom fram till örnäset och hans lägenhet. Mycket riktigt låg ägget kvar där.
"Det bevisar ju inget i och för sig" sa jag, men varför skulle jag ens tro att han iscensatt hela spektaklet, det verkade ju inte rimligt. Det kanske kan verka mystiskt att han inte hade plockat upp ägget än för dig som läser, men en gång till exempel lämnade han en kattspya på golvet i 3 månader. Nå, jag visste varken ut eller in, allt var mycket mystiskt, men jag trodde nog att han hade glömt stänga kylskåpet när han for, ägget åkte i backen av vindraget från dörren, och så var det inte mer med det. Grejer i kylen hade börjat smälta eller något, för att förklara vattenfläckarna på golvet han hade sett. Vi sa hejdå och jag började knalla hemåt.

Ute hade det börjat regna och storma. Det gjorde inte mig något, jag gillar regn. Mörkt var det också, då detta utspelade sig på hösten. Regnet öste ner över mig och jag blev snart dyngsur. Det mulnade på ännu mer och snart kom den första blixten. Det var något underligt med det här ovädret. Det kom så plötsligt, när vi gick in hade det ju varit sol och klart tror jag? Det regnade då inte i alla fall? Det blev nästan kolsvart ute, men man såg rätt bra ändå för blixtarna bytte verkligen av varandra. Jag blev lite rädd, jag hade aldrig sett ett så mäktigt åskoväder förut. Jag beslöt mig för att skynda tillbaka till Johan och ta skydd till det värsta dragit förbi. Jag joggade tillbaka mot Johan, in i trapphuset, två trappor upp, plingade på. Inget svar. Jag provade igen. Inget. Jag kände på handtaget. Öppet.
"Hallå?" Inget svar. Jag gick in, provade ropa igen, ingenting. Jag la märke till att ägget var borta dock. Han hade tagit upp det, nytt rekord för honom tänkte jag. jag tänkte att jag skulle kika om något hade smält i kylen, bara för att bekräfta min teori om vattenfläckarna. Jag gick fram till kylskåpet, vilket jag inte skulle ha gjort, för nu råkade jag blöta ner hans köksgolv igen, dyngsur som jag var. Jag öppnade kylen, äggkartongen låg öppen. Men... det var ju sex ägg där i? Den var ju full? Jag tog upp äggen, ett efter ett, för att se om ett bara var skal eller vad? Tittade på alla, inget var trasigt. När jag höll det sista i handen hörde jag dörren öppnas. Jag råkade tappa ägget. Nu kommer Johan inte bli nådig, tänkte jag. Jag visste inte vem det var, säkert någon av hans jobbiga bekanta, så jag sprang och gömde mig runt hörnet i köket, där bordet stod.
"Hallå? Är det nån där?" hörde jag Johans röst. Plötsligt kände jag hur det vibrerade i fickan. Mobilen. Johan ringde till mig. Allt det här började kännas så bekant.
"H-hallå...?"
"Tjenare" sa han "vad gör du?"
Jag gick fram runt hörnet och han blev chockad.
"Är det du som vällt ut ägget på golvet?" frågade han.
"Jo, visst är det sjukt, det här är ju precis som förut?!?" sa jag
"Vadå som förut? Vad har du gjort med ägget??"
"Jamen du kommer in och upptäcker blöta fläckar och ett ägg på ditt köksgolv, precis som tidigare idag?! Minns du inte?!?"
Ja, självklart mindes han ju inte något av det, jag försökte förklara för honom att jag måste ju ha åkt tillbaka i tiden, men nej det var bara att städa upp. Classic Johan.

Målade ägg, såhär i påsktider

Glad påsk önskar Herr Banan å Svepismens vägnar!

MH370 A Fucking Missing Plane

MH370 de förlorade, försvunna och jävlart borttappade planet, har ännu inte hittats. Skandal? Jovisst nog kan man kallade det för skandal, och det är precis vad jag tänker göra. Skandalen kring MH370 är ett faktum. Regeringar och stater, pensionärer och presidenter, står handfallna. Ingen har en jävla aning om vad som har hänt. Har jag någon aning? Möjligen så har jag mina tester kring vad som har hänt, men för att inte trötta ut läsaren, med fakta bevis å andra torra dokument, håller jag tyst. Någon som däremot inte har hållit tyst, och gärna tjänar en hacka på att svamla runt med svamliga (och ska vi säga skamliga?) teorier. Sebastian som snabbt såg en chans att slå mynt på tragedien. Ringde (enligt en anonym källa vid namn Johan Fagervall) direkt till FOX NEWS och sade sig ha koll på hela händelse förloppet. Visade upp lite waypoints, och skrävlade om piloternas medlemskap i illuminatiorden. Som han tydligen hade infiltrerat redan under 90-talet, och stött på båda piloterna.

Intervjuvare: So you think it´s not an terrible accident thats happend?

Sebastian : Well you know...Twiddle-di and twiddle-dum...you got yourself a missing plane...No crashsite…etc etc...do the math..

Frågan är inte om Sebastian var full vid detta tillfälle, för det måste vi alltid utgå ifrån. Frågan är hur han tagit sig in i dessa sammanhang. Detta har jag tyvärr inte fått klara besked på, men lovar att följa upp! Detta var såklart inte det enda nyhetsmedia som Sebastian lyckades komma till tals i CNN tog snabbt upp denna, kontroversiella källa till kunskap. Vilket de fick ångra grundligen. Sebastian som hade tagit sig en eller två, 7 öl. Ställde upp på ett videosamtal mitt i natten. CNN fick dock ingenting vettigt ur Sebastian. Då Mr Sebastian inte hade en aning om att han var med på tv, utan trodde att han var mitt uppe i en Selfie. Vilket man kan se på bilden nedan, där Sebastian håller mobilen med vänsterhanden, och försöker knäppa ett kort. Vilket såklart aldrig lyckades...Till Sebastians stora förvåning.. Samuel “Svep-News” Malm Lovar att följa upp storyn, kring Sebastians skamlösa exploateringar.