tisdag 6 maj 2014

Just Give Me A Reason

Jag satt i farfars gamla röda Ford, med far vid ratten. På väg till farmor, för att dumpa av en massa skrot i hennes förrådd. Solen kom och gick bakom molnen, ungefär lika sporadiskt som folk stjäl cyklar på Örnäset. Är ni nu inte förtrogna med brottsstatistiken här i Luleå, så kan jag säga att det är en stadig, men ryckig verksamhet. Pappa hade slagit på RIX FM, och jag förväntade mig en stadig ström av andefattiga låtar. Blandat med hetsiga, sönder mixade jinglar. Då det plötsligt hände! Alecia Beth Moore, även kallade Pink, och Nate Ruess låt “Just Give Me A Reason” började ljuda i mina öron. Jag förstod direkt att något var på väg att hända, en ny checkpoint, fogades in i mitt liv.
https://www.youtube.com/watch?v=OpQFFLBMEPI <-Länk till låten
Låten placerade sig (lika snabbt som Johan H F slukar en Corona), och dessutom med en beslutsamhet, och övertygande duns. Längst ner i den sjunkande högen av “super-svindlande-absurt-dåliga-låtar”. Där den skvalpar runt med Takidas diskografi. Om det nu går att skönja bakom det lager av schlagerartister, som får åka bussfil rakt ner i djupet. Just Give Me A Reason, ett sådant monster till skapelse. Att man undrar om Dr Frankensteins förskräckelse får anses som mild. Jämnfört med vad Nate Och Pinks borde känna.
“Right from the start
You Were a Thief
You stole my heart
And I your willing victim”
Fyra enkla rader, några stampiga ackord på pianot, och låten vevar igång. Jeff Bhasker som har producerat låten, har lyckats med bedriften att få låten så intetsägande. Att man nästan frågar sig själv, om låten överhuvudtaget finns? Vilket mitt sinne, och öron plågsamt ger tillkänna. När man plötsligt tror att låten nått så långt ner det bara går. Är det plötsligt dags för Nate Ruess att ge sig tillkänna, och fallets velocitet ökar så dramatiskt. Att man för en kort stund får en sådan svindel, att man är tvungen att uppsöka närmaste sittplats.
“I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind”
Låten känns så jävla platt, och framforcerad för att skapa pengar, berömmelse, och ja.. ha lite kul också. Att man undrar om låten alls kan framana några känslor, förutom ilska och irritation. Förresten undrar jag om Nate har lämnat ett hemligt meddelande, i sina två första rader. Som är tänkt att applicera på hela låten. För jag förstår inte heller vars den här låten kom ifrån. I nästa inlägg kanske jag gräver mig djupare ner i låten, eller mejslar ut en mer ingående förklaring till varför låten är så dålig.
Samuel “Svep-News” Malm stämplar ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar